levandekatastrof

ja, jag är rädd. jag är fett rädd för kärleken. jag tror jag är kär i kärleken.. känslan av att ha någon bredvid mig, ha någon att prata med när man är så jävla nere, bara sitta och mysa, sånt får mig bara knäsvag. att kyssa någon, och jag känner att det skakar i benen, är ett bevis på att jag gillar personen. att ha någon som verkligen bryr sig, man vet att man är älskad. sånt får mig att känna mig bra. att ha någon som säger; du är så fin, med eller utan smink. eller säga, jag tycker om din kropp, jag gillar verkligen dig jätte mycket. då känner man sig speciell, och att ingen kan stoppa det vi "har".. sånt är bara älskvärt ..

varför jag börja prata om kärlek vet jag faktiskt inte.. men jag gör det endå.